Semesterträning

Hur går det med träningen under semestern?

Är du typen som tycker att sommaren, och kanske framför allt semestern är perfekta tiden att lägga lite extra krut och tid på träningen? Mer tid, varmare och ljusare vilket lockar till diverse ute-aktiviteter. Du drar på dig löparskorna flera gånger i veckan och tar en runda trots att du egentligen inte är så förtjust i att springa, bara för att det är så härligt att komma ut och höra fåglarna. Eller är du som jag?

Mer träning på sommaren

Så klart tränar jag på sommaren. Och jag som tycker att det är skönt att springa året om fast inte har så mycket tid när jag håller alla mina klasser försöker förstås passa på när jag hinner. Men ofta kan man läsa att sommaren är en så bra tid för den som vill komma i gång att träna, eller vill börja träna mer regelbundet, få in fler pass i veckan eller så. Många har mer tid, när dagarna blir längre för att det är ljust ute är det lättare att motivera sig för ett träningspass efter jobbet än när det har varit mörkt i två timmar redan när man slutar. Ofta har man mer energi och för den som tycker att det är jobbigt när det är kallt, mörkt och blött ute så ger sommaren betydligt fler möjligheter till olika sorters träning och aktiviteter utomhus.

Mindre träning på sommaren?

Egentligen håller jag med om allt och dessutom älskar jag att träna och har inga problem med träningsmotivationen, även om ett enskilt pass ibland kan vara svårt att ”ta sig för”. Jag tycker det är härligt att träna utomhus i de flesta väder, större delen av året. Under ”Corona-vintern” ledde jag fys-pass utomhus varje vecka hela vintern och det gick hur bra som helst. Måste dock säga att det är ännu mer njutningsfullt att springa en backig femkilometare vid sommarstugan för att sedan toppa med att dyka i Vätterns svala, rena vatten. Ändå blir det färre pass för mig under sommaren än resten av året och jag får faktiskt anstränga mig lite mer för att den träning jag får till faktiskt ska bli av.

November- vs sommarträning

Det finns en del anledningar till att jag faktiskt tränar mindre på sommaren. För det första så tycker jag som sagt om att träna och har därför inga problem att få till mina träningspass oavsett om det är en grå novemberdag. Jag vet hur mycket piggare jag blir och hur mycket bättre jag mår om jag tränar framför allt om jag är trött och känner mig låg av mörkret. Dessutom får jag erkänna att de allra flesta av mina träningspass går på rutin eftersom jag leder pass som en del av mitt jobb. Jag behöver inte fundera på eller bestämma mig för att träna. Jag tränar för att det står så på schemat. Sedan har i alla fall jag oftast inte så mycket annat att göra ändå. På sommaren är det bad som ska badas, kött som ska marineras, grillar som ska tändas, blåbär som ska plockas och pajer av nämnda blåbär ska lagas och njutas av, med mycket mer.

Beslut kräver energi

Men jag tror den allra största anledningen till att jag tränar mindre under sommaren är att jag måste planera när jag ska träna och bestämma mig för att göra det, och vad jag ska träna. Det är inte det att jag inte vill träna på sommaren eller tycker det är tråkigt eller jobbigt, men det kräver tankeverksamhet och ett aktivt val. Jag tycker det är härligt att sommaren ger mig mer tid och möjligheter att träna för min egen skull, och att kunna välja själv vad och när jag tränar, men visst är det väldigt praktiskt och mycket enklare att veta att på måndagskvällar är det dubbelpass med Bodybalance och Bodyjam. Att fatta beslut tar energi, kräver viljestyrka, det är därför vi människor ofta gör saker på rutin för det sparar energi till själva handlingen i stället för att det går energi till att besluta oss. De flesta av oss äter samma sak till frukost de flesta dagar, sätter oss på samma plats i soffan inte för att det spelar någon roll var vi sitter men för att slippa lägga energi på ett oviktigt beslut. Och när jag vet vad jag ska träna och när, eller om jag inte ska träna alls en dag så slipper jag bestämma mig. På sommaren kan jag träna nästan när som helst och jag kan välja att träna det jag känner för, t.ex. att springa mer, eller ett snabbt och effektivt HIIT-pass, sånt som jag inte hinner så mycket när jag kör alla mina pass. Men jag måste också fatta flera beslut. Dessutom är det lätt att tiden drar i väg när man är ledig och inte har så mycket tider att passa. En stunds blåbärsplockning med en podd i lurarna blir lätt flera timmar, sedan måste jag nog ha något att äta och då kan jag inte träna direkt efteråt för då får jag håll. Är vi vid stugan måste vi förstås gå och bada minst två gånger om dagen, inte minst för att hundarna älskar att bada, och det tar alltid längre tid än man tänkt och sen är det mer än hög tid att förbereda kvällsmaten för att slippa äta middag 21:30. Och vips har den dagen gått utan att det blev något träningspass fast jag egentligen var sugen.

Återhämtning och variation

Ibland kan jag tycka att det är synd att jag ”missar” så många bra chanser till träning under sommaren men den känslan sitter sällan i speciellt länge. Sommaren ger oftast så mycket annan naturlig rörelse att ett och annat missat träningspass knappast gör någon skillnad utan kompenseras ändå. Dessutom gör min längtan efter endorfinkickarna att jag ser till att få in träningspass tillräckligt ofta. Har det gått flera dagar utan så ser jag till att prioritera det nästa dag eftersom jag inte mår bra annars. Jag brukar även tänka att det till viss del blir en återhämtningsperiod för mig eftersom jag sällan har några uppehåll annars, om jag inte är sjuk förstås, och både kropp och huvud mår nog bra av variation i träning och rörelse, både när det gäller mängd, intensitet och typ. Sen kan jag se till att de pass jag ändå gör håller kvalitet så tappar jag inte för mycket form ändå. Och när slutet av augusti börjar närma sig är det dags att komma i gång igen och då är formen snabbt tillbaka när väl träningsrutinerna är på plats. Och när november kommer och jag inte har en chans att hinna ut på en löprunda så kan jag drömma om att nästa sommar ska jag minsann hinna springa så mycket jag vill.