En personlig upplevelse
I det här blogginlägget vill jag dela med mig av en personlig upplevelse jag hade för några år sedan.
Det var våren 2014, och jag deltog på mitt allra första Yoga Games. För dig som inte känner till så är Yoga Games Nordens största yogafestival, och enligt många, både deltagare och kända internationella yogalärare, så är det kanske världens bästa yogafestival. Jag är inte sponsrad av Yoga Games, men måste skriva att du som är intresserad av yoga MÅSTE du åka dit, i alla fall en gång och testa. Men tillbaka till min upplevelse. Det var alltså våren 2014, i Göteborg (där allt började). Jag hade varit sugen på att åka på Yoga Games ett par år, men det var inte förrän jag hade börjat arbeta som yogalärare som jag tyckte att jag ”kunde unna mig” att åka eftersom det ändå kostar en del. (Det är sååå värt det!)
Jag hade ingen större koll på de internationella yogalärarna så det var en ren slump att jag hamnade på en klass med Rusty Wells från USA, yogalärare inom Bhakti flow. Klassen var fullbokad. Inom yogafestivalsvängen så innebär det flera hundra personer i en stor konferenssal. Instruktionen för att alla skulle få plats var ”två fingrar mellan mattorna” och sen fick vi stå lite sicksack för att få plats att sträcka armarna åt sidorna och den som hade oturen att stå längst ut mot en vägg kunde bara sträcka ut ena armen. Det var varmt och svettigt, högljutt med modern musik som strömmade ut ur högtalarna och mitt i det gick Rusty (ja, jag skulle säga att jag är på ”first name basis” med honom nu) omkring med bar överkropp, småsjöng lite, knäppte med fingrarna och gav sina instruktioner i ganska rappt tempo, blandat med ett och annat fånigt skämt.
Yogan i sig kanske inte var överdrivet märkvärdig eller annorlunda mot yogaklasser jag deltagit i tidigare om man tittar på vilka positioner vi gjorde eller hur sekvensen var utformad. Det som gjorde upplevelsen så annorlunda och mäktig var så klart inramningen och hela stämningen i salen men också tempot, intensiteten och så förstås hur Rusty var så naturlig, personlig, närvarande och t.o.m. skämtsam. Den yogaform jag tränat mest och även oftast undervisar i är Vinyasa, dvs. flödande, dynamisk yoga men det här var första gången jag var med på en yogaklass där svetten rann om hela kroppen, jag blev andfådd och jag svär att jag vid några tillfällen var ganska nära maxpuls. Musklerna skakade ibland av ansträngning och jag fick verkligen utmana mig. Samtidigt fanns hela tiden en värme och djup innerlighet förmedlad av Rusty som gjorde att det aldrig tappade känslan av ”YOGA” och blev ett vanligt träningspass. I Savasana i slutet av klassen låg jag trött, svettig, euforisk och sjöng allsång i refrängen till Orange Sky av Alexei Murdoch med tårar rinnande ner för mina kinder. Där och då hittade jag hem till yogan som jag vill uppleva den. Så klart tyckte jag om yoga innan, annars hade jag förstås inte praktiserat yoga och definitivt inte blivit yogalärare, men där på golvet i en konferenssal på Svenska mässan i Göteborg, omgiven av flera hundra andra svettiga yogis kände jag att det var det här jag ville dela med mig av till andra. Så ville jag känna igen och igen, och så vill jag att du ska kunna få känna.
Jag hoppas att du har någon liknande upplevelse, och annars vågar jag nästan lova att du har en stor chans att få den om du åker på ett Yoga Games.
Senaste kommentarer